The feelings are going up and down.
Både tankarna och känslorna går upp och ned hela tiden, jag vet inte vad jag ska tänka och inte tänka på, jag blir helt parralyserad av min hjärna och mina tankar. Jag hatar att det ska vara såhär.
Idag så var jag med Mikkan och vi var på bio, vi kollade på En gång i Phuket, den var faktiskt ganska rolig! Fick mig att tänka på någonting annat för en gångs skull!
Jag orkar inte må såhär som jag gör, jag vill ha hjälp med det här nu, allting går bara överstyr hela tiden, mitt humör ändras hela tiden först kan jag vara glad, sen kan jag vara jätteirriterad, sedan kan jag vara jätte deppig. Jag fattar själv inte varför. Jag orkar inte med detta längre, det har gått så långt att jag ska besöka Hs (Huddinge Sjukhus) för lite grejer, och se vad som händer, och jag hoppas på att jag får behandling för mitt mående! Vet dock inte när jag ska dit, men att behöva oroa mig varje dag om jag ska skada mig eller inte gör mig helt galen. Jag vill verkligen inte hålla på med mitt självskadebeetende, men det är så himla svårt.
Jag trodde verkligen att jag kunde sluta, men sedan när jag såg hur mitt blod rann, så blev jag fast igen, jag kände hur jag hade saknat att se hur mitt blod rann ned från armen och hur allting bara släppte för stunden och senare så kommer det panikattacker för att jag ångrar att jag har skurit mig. Jag hatar mig själv, för den jag är. Exakt allt. Jag vet inte vem jag är själv, vem är jag ?
Jag är två personer det är det ända jag vet. En på bloggen och en i verkligheten, och den i verkligheten låtsas som att allting är bra, medans jag erkänner att jag inte mår så bra som jag säger när folk frågar. Jag erkänner här i bloggen att det inte är så jävla bra som jag säger att det är. Men det har faktist vart bra ett tag. Men det varade inte så länge ju.. Minst tre månader eller mindre.
Jag vill inte må såhär dåligt som jag gör, jag vill få slut på allt, en gång för alla...
Men hur...!?