Skola.. & Man ska aldrig ta någonting förgivet.
Idag har jag varit i skolan som vanligt och vi skulle åka och rida på islands hästar idag, när vi satt i bilden på väg dit så somnade jag en liten stund, det var underbart att sova en liten stund, speciellt min dröm. Men jag orkar inte skriva och förklara om det.
När vi väl var framme så hjälpte hon so har hand om hästarna mig upp på Saifur, han är verklign världens finaste häst verkligen han är så otroligt söt och go, även om det inte är min häst så är han otroligt snäll och otroligt fin.
Jag älskar den hästen jag har haft honom varje gång vi varit på Bögsgård och ridigt..
Stället heter så för er som undrar "Vadå Bögsgård"
Jag har en bild på Saifur i mobilen, men jag laddar min mobil just nu så jag orkar inte gå och hämta den, hämtar den när jag väl har skrivigt lite..
Det kommer nog bli långt inlägg idag tror jag, inte helt säker men men.
Anyway, vi red ut i skogen, och sedan började vi trava det var jätte kul, förutom att min mössa åkte ned när jag travade så jag såg ingenting så jag blev lite rädd att jag skulle ramla av, men jag drog bara upp mössan så mycket det gick, men den åkta bara ned hela tiden. Det var jätte kalt idag också. Jag frös även om jag hade två stycken t-shirts på mig en kofta och vinter jacka och sedan tights och jeans, men jag fös ändå plus mössa och vantar.
Jag hörde visst att det hade snöat lite här och var, usch snön kommer tidigt i år, det verkar som om vintern kommer bli lång och väldigt kall.. Nu till islands hästarna igen, vi red ju ut i skogen. Sedan red vi in i skogen och när det var en stor nedförsbacke i skogen blev det så jävla läskigt, man skulle luta sig bak och dra sätta händerna fram i tyglarna så Saifur inte skule trava ned, när jag hörde det blev jag ganska rädd, men jag sa ingenting, eftersom jag vet att man inte får skrika när man är ute med hästarna då kan dom tro att man ska springa, eller så kan dom bli rädda.
Jag funderar på om jag ska börja på ridskola, men jag vet inte om vi har råd riktigt med det, men jag ska prata med mamma om det. Sedan åkte vi till min dryga lärare Maria, och åt lunch där, djupfrysta pannkakor jätte gott!
Haha, nej men dom var djupfrysta men tur var att hon hade mikro så jag kunde värma mina pannkakor.
Sedan när vi var klara bar vi väg hemmåt! Wehuw.
Inte alls kul när man ska till bup efter också när man kommer hem.
Anyway åkte dit med mina föräldrar träffar jag Felicia där, skitkul och träffa Felicia, såg att de stod
"Humanoid für immer" på krit tavlan, då skrev jag TH <3
Sedan så kollade jag dit där de var en flicka som satt, då var det FELICIA! ;D
gud va kul de var...
Sedan när jag var klar hos bup så körde pappa mig till huddinge station eftersom bup ligger ju i huddinge, kunde gått men då skulle jag missat pendeln, men som tur var körde pappa mig så jag kom till centralen vid halv sex, klockan har tickat fort idag känner jag.
När jag kommer till t-centralen så träffar jag min kontaktperson, vi gick till kungshallen och åt 3 små rätter, jätte gått, vi pratade om lite grejer..
Vill helst inte berätta vad jag pratade om, det är ganska privat, eller privat och privat, allvarliga grejer om man säger så, och jag vill itne gå ut med det i bloggen sattsäga, eftersom det kan bli koncekvenser av det, och det vill jag inte heller. Skönt att få prata om alting i alla fall.
Man ska aldrig ta någonting för givet, för det blir inte bättre av det, i slutändan så blir det bara värre av det, man ska aldrig ta sina rikgtiga vänner förgivet, allting blir bara fel då, jag har blivigt dissad många gånger, det är inte alls kul, man blir bara sårad. Vissa anledningar till att jag förstätter att kämpa och inte ge upp det är speciellt för min mamma, jag kan inte visa för henne att jag gett upp och är svag, visst ja är svag men jag ska kämpa så gått det går, jag måste visa för mamma att jag verkligen klarar av att klara mig på egen hand och kunna ta hand om henne, det är jobbigt att se mamma sjuk hela tiden, hennes Struma är jobbig, bara att se mamma trött och inte orka göra någonting och inte komma ihåg mycket saker är jobbigt att både höra och se, även att tabletterna inte hjälper, och även är jag rädd att tabletterna kan vara så starka att hon kolapsar helt totallt, bara att tänka tanken att mamma är sjuk och har Struma är jobbigt..
Och den andra anledningen till att jag kämpar är för att jag måste vara en stor förebild för min brorson Marcus, jag är ju liksom hans moster och måste visa att jag klarar av att kunna ta hand om honom. Kanske någon gång sitta barnvakt åt honom. Ja alltså jag har jätte mycket att tänka på att jag inte vet vad jag ska tänka på, jag kan liksom inte bara tänka på vad som hälst, jag vet inte ens vad jag kan göra längre om jag ens räcker till någonting.
Så vad ska man säga nu då ? Allting blir bara katastrofalt just nu, mamma är sjuk vissa som var vänner sviker och orolig för annat också, allting är så jävla jobbigt och komplicerat, jag vet inte hur jag ska ta i hand om allting sammtidigt, det går inte ta en sak i taget just nu, ja säger inte det att det är bara jag som mår dåligt och att jag behöver hjälp, jag vet att det finns många fler som behöver hjälp, inte bara jag..
© Angelica Svensson ♥
ja.
Du är inte iza Sand.. -.-
Åh mitt hjärta, jag vet att det är jobbigt fr dej nu, när jag är sjuk, men du behöver inte vara orolig för mej, jag gör vad jag kan för att bli bättre, och att ni finns här förstår vad allt det här handlar om, och att ni lyssnar, och det vet jag att du gör. Du är världens finaste och goaste dotter, jag är glad att du är min dotter, och jag vet att du är en förebild för marcus. Och du behöver inte låtsas för min skull, är man inte stark, så behöver man inte skämas för det, jag hjälper dej på vägen, att bli stark, och din egen. Var rädd om dej. Älskar dig väldigt mycket. Kram mamma.
Sv: Okej :) Samma här. Allt bra med dig idag då ?:)
Sv: Ååh :/ Men det finns nog att se på youtube tror jag?