Livshistoriga
Hejhej, sorry om jag inte har bloggat på två dagar ungefär, jag tänkte skriva om min livshistoriga till den jag är idag. Det kommer bli en ganska lång text, men det är nog värt det, jag vet inte. Men vi får hoppas på det.
Det började med att jag skulle börja i 3an, i en ny skola som hete Vrc " Vårby Resuch center" De första två veckorna gick bra, tills en kille i klassen börja hålla på, jag fattade inte vad jag hade gjort, han började kalla mig för saker som var väldigt kränkande, jag kände mig självklart dum i huvudet eftersom jag fattade inte ens varför han kallade mig grejer, utan att jag ens gjort någon någonting, jag satt bara i klassrumet och gjorde det jag skulle, det var och jobba med det jag fick, sedan började en till kille hålla på, då var de två stycken som höll på med mig, jag kunde inte säga till, eftersom jag var så liten och fattade inte så mycket.
De började slå mig kalla mig för hora, tjockis och så, tillslut när jag blev ledsen sprang jag där ifrån, jag sprang hem till mamma i gråt.
Mamma undrade vad som hade hänt och jag hade sagt till vad som hade hänt, mamma pratade med min lärare, de hade sett vad dom hade gjort men gjorde ingenting, så fortsatte det i år, tillslut när dom två killarna slutade så kom det två nya, ena känner jag sen jag var liten, jag visste hur han var, men ändå så var han taskig mot mig och den andra nya ocskå. Dendära John som han hette slog mig, utan någon helst anledning, sedan så började han "Vad glor du på tjockis!"
Jag tänkte, vadfan har jag gjort dig?
Jag sa till lärarna men dom gjorde ingenting, det blev ännu mer gråt och springande hem, tillslut när det var skola igen så ville ja inte gå dit, eftersom jag visste vad som skulle hända, alltid samma sak.
jag skolkade alltid flera dagar i rad. Månader till och med, tillslut så fick jag ett eget rum, jag blev isolerad med en annan lärare på andra sidan av skolan.
Men när de brukade hämta mat med en lärare då kom dom in, dom kom in och slog mig, kastade pennor på mig, pikade pennor i mitt huvud och i ryggen, jag förstod inte vad jag hade gjort för fel, jag satt bara och gjorde det jag skulle göra, men jag kunde inte jobba eftersom dom alltid höll på och gjorde någonting.
Det höll på såhär i 4 år, jag fick gå till bup och prata, men jag vägrade att prata, jag kunde inte, jag kännde mig så svag och världelös.
[Det är därför jag inte kan så mycket idag.]
tillsist när jag var hemma, jag satt och grät i mitt rum, det var mammas 45 års dag.
jag hittade någonting vasst, och det var då jag började och skära mig, det var så jag visste att jag skulle få slut på allting.
Jag torkade tårarna och drog ned tröjan över armen så det inte syntes. Sedan plingade mina kompisar på, JaZii och min granne Ida. Jag visade dom vad jag hade gjort. Dumt av mig, de ropade på mamma och visade mamma vad jag hade gjort,
de frågade varför jag hade gjort det, det ända jag svarade var "Jag vet inte"
senare, när klockan var ungefär sju eller åtta så kom min bror in i mitt rum och frågade varför jag hade gjort det, då förklarade jag varför och bröt ut i gråt, min bror började också att gråta, han sa att jag skule lova att aldrig skära mig igen.
När jag kom tillbaka till skolan igen så började de kalla mig för EMO. Bara för att jag lyssnade på Tokio Hotel och Bullet for my valentine,
jag tänkte vad fan är emo för någonting ? Jag var inne på datorn, pea och kamrat, jag hade fått inlägg som stod kränkade saker där med, att jag var ful fet och äcklig.
Mamma ringde till rektorn varje gång jag kom hem gråtande, men det ända min rektor hade att säga var "De är bara barn"
Lärarna började göra någonting åt saken när jag började skära mig, men då var allt försent..
En dag blev jag misshandlad i skolan, jag kunde inte jobba ingenting, det ända jag gjorde var att vara tyst hemma och även i skolan, det ända jag gjorde när jag var hemma var att skära mig då och då, jag var ett oskyldigt barn som inte hade gjort någonting, jag sa ingenting, jag var den som var den blyga tjejen och fick all skit, men när jag försökte skrika lägg av blev det bara värre.
Jag har fått byta skola, men det gick inte så bra där heller i början.. Men jag lärde mig att stå ut, i flera års mobbande, och kämpande.
Genom det har jag mognat väldigt fort, och mamma har alltid funnits tillhands, jag försökte ta livet av mig flera gånger för att jag mådde så pass dåligt på grund av min skola, än idag så mår jag dåligt på grund av det, men jag visar det inte, jag döljer mitt förflutna och döljer min smärta..
Så idag har jag inset att det inte var jag som var felet, det var jag som var deras byte, det var dom det var fel på..
Jag har stått ut med så mycket, jag ville inte ge upp, även om jag bara ville, men mamma hjälpte mig hela vägen.
Så därför är jag som jag är idag, jag har inset att man inte ska mobba folk, utan stötta och ställa upp, jag ställer upp för alla, det kommer jag alltid att göra.
Angelica Svensson..
Asså fyfan va idioter det finns!
du ska inte lyssna på om nån säger dumma saker till dig! totaldissa dom bara, åh ja blir sur när jag hör sånt.. Jag finns iaf och jag bryr mig jäkligt mkt! <33
Starkt skrivet av dig, man vill bara gråta :(
bara så du vet: du borde stämma skolan. Det är skolans plikt att alla ska känna sig trygga och må bra, men tydligen har de inte gjort så mycket för dig.
hejsan jag vet vad du har gått igenom när jag läste ditt blogg inlägg bra skrivet och modigt gjort e inte många som vågar göra det typ så som du beskriver i blogg inlägget har jag typ oxå gått igenom ha de bra kram sofie
Sv: Men skolan kan fortfarande stämmas. Hoppas i alla fall att den där händelsen kommer för alltid stanna som en stor, fet skammfläck i skolans historia
Men aw Angelicah, jag finns här alltid, hoppas du vet det.
Det är så synd att det finns få av bra människor i världen, och mer av idioter.
Jag är glad att du finns kvar här och nu,
och jag kommer alltid finnas här.
Kram.
<3
Oh älskade gumman..Blir så lessen när jag läser detta..
Vet att du är en helt underbar tjej som inte ska behöva ta en massa skit från nå fjantar..
Tyvärr är killar som dom är, dom inser inte hur mke dom egentligen sårar bara genom ord..
Jag önskar att jag kunde funnits för dig när dom höll på du ska veta att du betydde/betyder mke för mig och kommer alltid att hålla dig lite som den där lillasystern jag aldrig själv hade..
Tyvärr blir de så att när man blir lessen så är de alltid en själv man skadar genom att som i ditt fall till exempel skära sig och de blir ju aldrig bättre av de:/
Om du nån gång behöver någon att snacka med eller vad som så tveka aldrig att ringa okej?
Kommer alltid att finnas för dig gummsan<3
Kramz Jezzie
älsklingen! <3
jag blir tårögd av att läsa detta!
så jävla ruttet av mobbarna och de som höll på!
fyfan.. du förtjänar absolut inte den skiten!
du är underbar och min cooling, som du vet ;)
kommer alltid alltid finnas där för dig!
A-L-L-T-I-D! <3
shit vad jobbigt
stackars dig<3
Jag känner att jag måste säga nånting även om jag redan sagt en del redan. Men nu när du varit modig och stark nog att skriva ner det så måste jag nog börja med att erömma dig. <3 Det är så otroligt starkt av dig och modigt, kommer nog aldrig våga berätta min historia till någon annan än mina vänner som jag lita mest på. Man kan nästan säga att du en en liten förebild ^^
Sen måste man ju säga vilka jävla cp kuk hor ungar dom där killarna var och kanske är! Har dom ingen hjärna de kan tänka med man fattar ju väl att man inte kan göra så mot en levande människa. Någon som tänker och känner, lider. Jag blir bara så arg på dom och så ledsen för dig, men det går ju inte att beskriva så bra med ord. Vill bara krama dig nu, få dig att glömma allt ruttet de gjort och få dig att le sådär jag älskar att se dig le. =) Om jag gått i samma skola som dig och sett det så skulle jag inte bry mig om jag kände dig eller inte jag skulle sagt till även om jag aldrig ens pratat med dig innan. Jag tror nog alla har något uppe i hjärnan där de säger att man inte kan behandla nån så men det är få som lyssnar på den rösten. Du är en så otroligt gullig och ödmjuk tjej som aldrig borde ha upplevt någon form av mobbning och ABSOLUT INTE misshandel! Inget kan få ärren att försvinna (både de på armen om de e några och det i själen) men man kan få dom att blekna och nästan försvinna. Någon måste hjälpa dig med det och jag säger bara att jag vill vara den som gör det. Genom att visa hur mycket du är värd och hur speciell och underbar du e! <3<3<3<3<3
Du vet att jag älskar dig =) //Astrid
wooow
nä fan vad arg jag blir nu ! att det kan finnas så jävla onda personen som kan göra såna saker... Modigt gjort av dig att dela med dig av dina känslor verlkigen jag önska att jag var där vid din sida när du kände dig dålig, jag vill att du ska veta att jag alltid kommer att finnas här för dig vid bra o dåliga tiden det menar jag verkligen !
Jag minns då jag bodde där i vårby och vi brukade komma hem till varandra och leka o ha det as roligt men så e det fan inte länge men jag vill att den roliga tiden vi hade tillsammans ska komma tillbaka. Att vi ska ses mer och göra fler minnen ;)
Jaa iaf hoppas att vi ses snart eller det ska vi innan nyår det lovar jag !
Det jag också lovar e att allt kommer att lösa sig o bli bra o inget av ditt förflutna kommer att komma up igen...
Ha det bäst barndomsvän, gullis och världens modigaste Aneglica =)
looove<3
Ny header. Fin eller ful? :)
Jag vet inte vad jag ska säga angelica ? Jag själv mobbar de som jag hatar i min klass jag spottar på dem och knuffar de i matsalen men du fick mig tänka efter på riktigt asså .. det finns inga ord för hur dú fick mig och tänka men jag finns här för dig bby ! <33333
Okey,jag känner inte dig.
Det du har fått stå ut med, var förjävligt. Det är några i min klass nu,tre killar som kallar mig några saker. Men jag försöker att inte bry mig,jag tänker bara "dom är inte bättre än mig,dom vet ingenting om mig" Jag tycker du är jävligt stark som har orkat med allt det här, det har hänt mycket i mitt liv, jag mår inte precis bra heller. Men kämpa på, kämpa kämpa. Du är mycket bättre än dom dära idioterna!