Tack!

Bloggdags igen då! (:
Förlåt jag har inte bloggat på aslänge för att jag har haft problem med html grejerna och så. Så kunde inte skriva någonting när bloggen va cp. :(
Och jag vill säga stort tack till  Sanna eftersom hon fixade min blogg igen och allt
Tack så mycket Sanna för bakgrunden & Headern ja in princip allt :D
Älskar dig gumman (:


11 Juli..

Måste skriva av mig lite,


Jag känner mig så jävla svag och värdelös hela tiden...
Jag vet inte vad jag ska göra längre
jag orkar inte mer, jag har fallit ned till botten nu jag orkar inte klättra upp mer jag tänker ge upp hoppet nu om allting jag vill bara försvinna just nu..
Vare gång när jag e ensam så gråter jag, jag vet ingenting längre, jag måste oroa mig för mina vänner om de stannar kvar i livet eller inte, jag bryr mig otroligt mycket om mina vänner, utan vänner är jag ingenting.
Och så måste jag oroa mig för mig och min mamma för jag tror vi har någon okänd sjukdom.. Och det andra är att jag oroar mig för att jag inte fått min första mens än. Läkarna sa att de skulle ta ett halvår tills ajg skulle få den.. Vafan det har gått ett havlår nu?...
Jag blir alltid kär i fel personer dom som jag vet jag aldrig kan få, jag e kär i 6 personer nu, 3 killar och 3 tjejer,
....

 
fattar inte varför eller  var det gick så fel  plötsligt dög jag inte längre.
Utan dig är jag inte hel , du visste om mina känslor  och allt jag ville ha  va en framtid med dig
du och jag var självklart , men såret du lämnade
det blöder bara mer ,du vet jag älskar ditt skratt , och jag smälter när du ler
vi svor på att alltid vara vänner ,men vad hände?
vi förlorade varann ,men du är alltid min ängel det är otroligt  hur det kunde bli så fel och det finns inget vi längre ,så det fattas en del utanpå ett léende men inuti ett hål att vara utan dig är det som skapar djupa sår  lever med tanken om att livet är hårt,  försöker undergå  men det är jävligt svårt  alla gånger som vi skrattat åt varann  alla gånger som vi hållt varann i hand, alla gånger som du sagt att du älskar mig jag trodde det va sant ... Fan jag trodde på dig tänker på dig varje dag vill bara ha dig här jag trodde inte ens man kunde bli så kär du va mitt allt!! Den jag levde för varenda dag
gå utan dig bredvid mig  så kommer inget kännas bra..
Jag har kämpat  jag vill inte ge upp min vän, men allt går åt helvete jag faller igen.
Som att vara inlåst i ett rum utan något ljus så känns de när man vet att man aldrig hittar ut
denna gropen är djupare än någonting annat jag tittar på klockan men tiden har stannat tiden har gått ut .Jag måste här ifrån, jag slänger mig på marken och tänker på igår.
Finns det någon som är ensam nån som är som jag mitt hjärta är helt trasigt så är det varje dag jag vill bara betyda nått litet för nån, jag vill bara bli lycklig en endaste gång.
Det var en dag för länge sen, men jag minns det som igår mitt hjärta krossades den dagen.
Och har fortfarande sår men jag jag försökte att gå vidare  med samma sak igen.
Jag tänker så mycket på allting som händer jag önskar att en dag ser jag vinden som vänder finns det någon där ute
som försöker att förstå,hur ska man kunna vandra  när man inte ens kan stå.
Var dag är en mardröm, hur kan man leva såhär jag hoppas att en dag kommer jag ifrån de här vill inte säga hej då men fan orkar inte mera, ett liv utan kärlek är ju knappast värt att leva ....
Jag trivs bäst för mig själv när jag får tänka o va ensam. Försök inte förstå mig det är bäst om jag är ensam. Sorgen har drabbat mig på ett konstigt sätt, jag försöker att förklara men det är inte så lätt jag vill inte prata mer, har blivit isolerad det finns så mycket som vill ut, jag har blivit komplicerad. Jag tror inte på mig själv vet ej varför jag är kvar.Det är bara folk som trycker ner och ställer massa krav.Men va fan ska man göra när man inte passar in? Jag sitter i ett rum skriver rim efter rim.Kan inte sluta tänka på allt det som varit bra- Så ja orkar inte mer inte en till jävla dag! Men va fan ska man göra tiden läker inte mina sår,jag vill bara ramla ner och dö o bäras på en bår. Försvinna härifrån ifrån alla o allt för här nere på jorden är mitt liv så kallt! Jag försöker varje dag att finna lycka o glädje. Men det är sant som du har sagt jag förstör för fan hela världen du väljer stora havet eller den lilla söta viken. Vilket du än tar så lär du bli besviken, för allt som lever har sin egna lilla hemlighet. Precis som havet så har jag min och ingen vet! Jag vet hur tårar smakar o jag vet hur läppar ler. Jag vet hur kroppen skakar när man inte orkar mer
Jag vill säga förlåt för att jag föddes här allt som jag gjort har bara skapat besvär.
Jag försöker dölja smärtan med leenden och skratt. Men allt bara spelas upp minnen kommer ikapp ,det känns som ja står ute i blöta kläder. För åska och blixtar det är mitt hjärtas väder jag kan inte få nån luft an inte andas längre. Jag springer in i rummet och slänger mig i sängen. Vet inte va ja ska göra vet inte va ja ska ta mig till, kan inte nån förstå att jag försöker så mycket?
Men blir rädd för allt för mycket ja klarar inte trycket, det är precis som om mitt liv nånstans är ner skrivet. Mitt hjärta det kommer aldrig att brinna ut så jag säger förlåt för att det inte kan ta slut.


//Angeliicahh..